It occurred to me as things are slowing down that it's always much better 
when you're around, and it's slowly turning me upside down

You can be who you want to 
You can see who you want to 
There's nothing I can tell you now except 
I'm always thinking of you
Even when I don't want to 
In more ways than I can count

Cuz I didn't meant to let you go 
Should've been the first one to let you know 
Change your mind 
And let me slide just one more time 
It doesn't have to be this way 
We could stop fighting and wake up in your place, or 
I could go 
Leave it to chance and just let this go on..

And when we're in the future 
And now is a million miles away 
Will we start to reconsider what now belongs to yesterday 
This whole life is moving fast for me, is it for you the same? 
And do you dream and when you do, do you wake up saying my name?

You can be who you want to 
You can see who you want to 
There's nothing I can tell you now except 
I'm always thinking of you
Even when I don't want to 
In more ways than I can count

Ja, jag har kvar dom, de bor i garaget hemma hos mamma och pappa och jag kan bara inte ta livet av dom (tror inte mamma kan det heller).
Ta livet av är alltså lika med slänga.
Över min döda kropp.

Tanken på att mina fina gosedjur skulle ligga i kyla och spöregn på en tipp ger mig en klump i både halsen och magen.
En gång på soptippen var pappa tvungen att hoppa ner i en container, för någon (känslokall, mentalt störd idiot) hade kastat en nalle där.
En ensam stackars nalle.
Pappas hjärta blödde säkert också och han gjorde en heroisk insats när han trotsade lagen för att rädda lille nallens liv.
Detta visar vilken fin, förståndig och godhjärtad far jag har.

Att resa med gosedjur är ett jäkla bestyr, då man är tvungen att se till att en liten glipa i ryggsäcken alltid är öppen, så att den som hade äran att få resa med, kunde andas. Och ibland tas upp ur väskan vid någon sevärdhet.

När jag var liten hade jag ett schema för gosedjuren, så de fick turas om att sova i min säng, så inga kände sig bortglömda och mindre omtyckta. Det var ju tvunget att vara rättvist. Denna rättvisa lever kvar inom mig och det kändes som att jag ballade ur sist jag var hemma. Jag var ute i garaget och letade efter något. Jag öppnar en stor förvaringskasse och möts utav några av mina mjuka, gosiga barndomsvänner (känns inte bra att som får bo under så taskiga förhållanden, men dom har i alla fall varandra, ingen är ensam!!). Så jag sa: "Halloj vänner, kul att se er!"
Bara det att nu var jag tvungen att gå igenom alla kassar och säckar för att hälsa på precis samma sätt på resterande otaliga gosedjur. Bara för att dom inte skulle känna sig ledsna och bortglömda för att jag hälsade på deras kompisar, men inte på dom.

Ja...

På IKEA är det fruktansvärt. Där ligger gosedjuren i stora burliknande korgar, huller om buller i onormala vinklar, med ben och svansar åt alla håll. Jag rättar till så många jag hinner med när jag går förbi, lägger dom bekvämt. Men det skär i hjärtat när jag går där ifrån i vetskap om att längst ner ligger stackarna kvävda av tyngd och med nosarna klämda mot gallret. Och säkert kommer de aldrig bli sålda till något barn som ger dom kärlek, för det är så många andra över dom som kommer köpas först och vips så utgår sortimentet för att IKEA ska byta från hundar till hästgosedjur. Och då stundas de inför sitt grymma öde: att slängas, brännas och dö.
Det gör ont i hela mig.

Den sorgligaste låten i världen slår alla blödiga ballader, begravningspsalmer och till och med "vem kan ro utan åror?" med hästlängder.
Jag pratar förstås om Teddybjörnen Fredriksson.
Stackars lilla Fredriksson.
Måtte han aldrig bli bortglömd igen, så glöm inte bort era små vänner.
Låt det inte heller gå överstyr som det gjort för mig, men ni kan ju ägna dom en tanke i alla fall, det är dom värda !

"Wiggle, wiggle, wiggle"

Jag vaknar kl 14.30 efter att ha spenderat kvällen innan med sällskapsspel + whiskey & cola i kollektivet Eddagatan.

Förvånad och stressad över att vakna upp så sent så fanns det inget annat att göra än att knalla rakt in i duschen.

Frukosten bestod av det enda jag hade hemma, vilket var en bacardi breezer och en kexchoklad (go & glad frukost).
Denna stress och osunda livsstil berodde på att jag hade bråttom iväg till fix & förfesten.

För denna gasque krävde mer av oss än att klä upp oss i fina kostymer och klänningar,
det var nämligen tema freakshow/old circus !

Kvällen fortsatte vidare från ÖG till Pitchers, till Palermo, till Upplands (där Emmy inte fick komma in, säkert bara för att hon va clown..) sedan fick jag och Julia äran att åka droska sista biten hem till mig där efterfesten hölls.

Här är Calle Droska iklädd min hatt:

Summa summarum; BRA KVÄLL

och att ryttaren "bara sitter där".

Och att priset istället skulle gått till hästen.

Men jag tänker...

Varför var det okej när Tony Rickardsson fick Jerringpriset?

Då borde det väl rimligen gått till hans speedway?

För det är ju inte Rickardsson själv som rör sig framåt i 300 knyck runt, runt, runt.

Han måste ju ha en riktigt snabb och bra speedway för att lyckas med det.

Precis som Roffe behöver en tillräckligt duktig häst.

Rickardsson "sitter ju bara där", precis som Roffe.

Lustigt, eller hur?

Heja Roffe !

Pappa tyckte det här va kul:

Jag tyckte väl det var sådär lagom roligt,

ingen egoboost direkt

Sniffade vi det ?
Tvättade var det i alla fall ingen av oss som gjorde på den tiden,

men det tvingas man göra nu.

Nu måste jag tvätta,

håller inte att köpa nya trosor och strumpor så fort allting är i tvätten.

1. Kanske slipper vara hemlös trots allt

2. UF (Utrikespolitiska föreningen) har anställt en ny fotograf idag, om det är ingen mindre än jag !

3. Nu ska jag börja träna friidrott här i Uppsala (eftersom jag inte tänker svika mina tjejer i TAIF när vi i vår ska kicka ass med vårt lag då vi kvalar till lag-SM)

GLAD TJEJ alltså.

Och föresten (gladaste nyheten av dom alla),

i förra inlägget skrev jag om att jag ville att Johnny Depp skulle inse hur mycket han älskar mig,
och dagen efter så ser jag löpsedlar överallt där det står att han och Vanessa går skilda vägar !
Det känns som ett tecken.
Försöker lite till då alltså;
Johnny, I live in Uppsala, come and pick me up

Here's the deal.

Måste börja med att få klaga och gnälla lite först, för att sedan vända all denna negativa energin till positiv.
Jag måste flytta. Bor bäst i stan här, men pga vissa omständigheter så är mitt rum inte längre available.

Jag är skitsur över det.

Skitsur.

MEN.

Nu skiter jag i det och tänker att om inte min bostadskris löser sig, så har jag alltid städskrubben hos CH som jag får bo i. Så nemas problemas.

Här kommer istället saker jag ser fram emot:
- VÅR ! Gympadojjor & att slänga vinterjackan åt helvete
- Jag ska bli medryttare på en häst här i Uppsala, som jag saknat ridningen !

- 20maj då vårt friidrottslag ska kicka ass tillsammans ännu en gång i kvalet till lag-SM
- Augusti, då jag antagligen är borta i USA hela månaden
- 1september, då jag förhoppningsvis befinner mig i Canada för att gå på min släktings-på-något-vis's bröllop !
- Den dagen då Johnny Depp inser att jag är the love of his life, gifter sig med mig och tar med mig till hans ö i närheten av Bahamas där vi kan vara mr & mrs Sparrow varenda dag

Så. Jag har ju en massa saker att se fram emot !

TROLOLOLOLO

Sjung bara trololololo.

Blir man inte lycklig så säg?

Titta först på den här:

Trolololo